Fotografera på stan är både lätt och svårt. Det finns alltid något som kan bli en bild.

Byggnader och stadslandskap är lätt.

Olika ljus, färger, strukturer och detaljer finns överallt och är oftast stilla så man hinner komponera bilden. Sammanhanget är vykort från staden – ganska tråkigt om det inte händer något annat än att det är fint.

Människor är svårt.

Man måste sätta sig över motståndet att okända personer besväras av att hamna i kamerafokus, och sedan hinna komponera när dom rör sig och samtidigt lyckas fånga flyktiga bra uttryck och poser som nästan alltid försvinner när man blir medveten om att man blir fotograferad.

Allra svårast är att fånga känslan av närhet, involvering och koppling till ett intressant sammanhang, och inte bara ett anonymt ögonblicks-porträtt av okända människor.