Det blir som det blir

Fotointresset började nån gång i början på 1980-talet med en Pentax MX, 40mm pannkaksnormal och 100mm makro men intresset dog ut ca 15 år senare. Mest på grund av att det var svårt att till slut hitta mening med att göra bilder - för vem? - och att kvaliteten var minst sagt begränsad man inte hade råd skaffa bättre utrustning.

20 år senare kom jag på att jag saknade det som var största drivkraften att fotografera - att ständigt se sig omkring för att hitta något vackert, spännande eller konstnärligt i varje omgivning man befinner sig istället för att bara passera genom ett diffust töcken på väg någon annanstans.

Jag gör fortfarande många nybörjarfel och för en ständig kamp mot dom komplicerade kamerasystemen som lagt till så många fler variabler man skall tänka på förutom bildkomposition, bländare, slutartid och skärpa, som skall ställas in på pilliga knappar i alla möjliga fiffiga kombinationer.

Så det blir som det blir, kommer nog aldrig att vinna nåt foto-pris men det är kul att ta varenda bild.