Det blir som det blir

Fotointresset började nån gång i början på 1980-talet med en Pentax MX, 40mm pannkaksnormal och 100mm makro men intresset dog ut ca 15 år senare. Mest på grund av att det var svårt att till slut hitta mening med att göra bilder - för vem? - och att kvaliteten var minst sagt begränsad när man inte hade råd skaffa bättre utrustning.

20 år senare kom jag på att jag saknade det som var största drivkraften att fotografera - att ständigt se sig omkring för att hitta något vackert, spännande eller konstnärligt i varje omgivning man befinner sig.

Har inget särskilt intresseområde utan motiven blir det som hamnar framför näsan, mest i stan. Så det blir övervägande gatufoto (på distans - har svårt att köra upp kameran i ansiktet på främmande människor).

Är ganska dålig på tekniken och sätter kameran på manuellt och raw-format så man kan piffa till bilderna i Capture One efteråt - drar i alla programmets knappar hit och dit tills det ser hyfsat ut, och mycket beskärningar.